Hej dagboken!
Så var sommaren över och kulturhösten inleddes med pokulerande på Enoteket. Sist hade hallickarna mycket svårt att ta till sig restaurangens hyper-modernistiska teknikvurm som så påtagligt lägger sig som grå plastiska oblater på borden. Men som de förstahandsmänniskor vi nu förvandlats till (eller: slutligen insett oss alltid varit?) satt vi där igen och denna gång kunde inget kaos rubba oss. Världen skälvde men vi bara njöt av oss själva och vårt oberoende.
Nå. Undertecknad hade återigen anlänt sist (eller nja, Tobias anlände inte alls) och hamnade pladask in i samtal om postmodernismens avsaknad av resonansbotten (det går ju exempelvis inte att klä sig som Talking Heads). Det kändes som vi sällan diskuterat själva boken så länge som denna kväll. Vi han inte ens debattera Oryx och Crake!
Orkar inte svamla så mycket mer. Betygen blev som följer iallafall:
Betyg:
Jocke 3
Gabriel 8
Johan 8
Christofer 4
Matthias 9
Snudd på rekord i spridning. Omdömen varierade från "kiosklitteratur" till "bedårande".
Och ingen är ju längre förvånad över att konstatera att våra lektyrval är rätt i tiden. En del kanske är en slump men någon form av kausalitet finns det. Se bara var Ayn Rand dykt upp sista tiden:
1. Lisa Simpson går i "Ayn Rands school for tots"
2. Bertram Cooper i Mad Men läser Rand och skänker hennes böcker till alla rising stars på Coper-Sterling.
3. Paul Ryan, republikanernas vice presidentkandidat, har (eller har haft var det kanske) Ayn Rand som favvo-filosof.
Gabriel improviserade fram minst 3 kandidater till nästa periodbok. Valet föll på något jag ännu inte hittat på Adlibris, men Gabriel skickar säkert strax en länk...
